jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna

Vaknade och såg allting annorlunda. Allt var lite mer grått, lite mer vanligt, lite mer tråkigt. Det fanns inte några varma fingrar under en filt, inga klara färger och ingen du i verkligheten. I verkligheten finns inga drömmar värda att drömma, för inget leder någonstans. I drömmen finns inga känslor som består. Och i drömmen sa jag att allt var en dröm men du sa att inte alls, vi fanns på riktigt och jag skulle aldrig vakna.
Och sen krossades vi i gryningen båda två.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0