molnkulisserna

På ett åtta timmars flyg till New York iförd det mjukaste klädesplaggen jag kunde hitta i min garderoben ser jag allting på svart och vitt. Vill ställa allt till rätta, göra allt bra, hinna med och vara på topp. Men istället vågar jag inte prata om något alls. Sa det viktigaste, ärligaste, jag sagt på år i lördags, men det försvann snart bort och känslan från då finns inte kvar.
Sluter ute allt och går i mig själv, in i min zon av trygghet och värme. Ingen når mig, ingen kan se mig i min luva. Jag finns inte, och alla andra bara försvinner. Flygplanet, alla passagerare, den äckliga svettlukten och känslan av instängdhet. Drar streck på ett papper och hatet, tvivlet, ångesten speglas i den matta tuschen.