molnkulisserna

Det samlas damm på hyllorna och bilderna på oss är gömda i ihop-tejpade lådor som nog aldrig kommer öppnas. För det gör för ont att se på allt vi var och allt jag kände. Och allt jag trodde att du inte kände. Vi sa nog ingenting egentligen, vi var bara en enda stor veva av rött hår och sängkläder och tankar och begär och obesvarade känslor. Och det gör ont att se dig sitta i bänken framför. (för jag vet hur ont jag gör)

Du sprang efter hösten som en galen marskatt och dina fingrar blev alltid spöklikt blåa av den sena aprilkylan. Och i mitt huvud var du alltid sommarregnet och vågorna vid fyren och nattfjärilarna på väggen på sensommaren. Dina tankar fanns bara i mina tankar och mitt hjärta fanns i dina obefintliga fingrar mot min rygg och oexisterande lockar i pannan. Dina känslor var bara mina känslor i ett annat blodomlopp.

Solen är alltid påväg ner jag är med dig.