svarta linjer
På ett åtta timmars flyg till New York iförd det mjukaste klädesplaggen jag kunde hitta i min garderoben ser jag allting på svart och vitt. Vill ställa allt till rätta, göra allt bra, hinna med och vara på topp. Men istället vågar jag inte prata om något alls. Sa det viktigaste, ärligaste, jag sagt på år i lördags, men det försvann snart bort och känslan från då finns inte kvar.
Sluter ute allt och går i mig själv, in i min zon av trygghet och värme. Ingen når mig, ingen kan se mig i min luva. Jag finns inte, och alla andra bara försvinner. Flygplanet, alla passagerare, den äckliga svettlukten och känslan av instängdhet. Drar streck på ett papper och hatet, tvivlet, ångesten speglas i den matta tuschen.
Sluter ute allt och går i mig själv, in i min zon av trygghet och värme. Ingen når mig, ingen kan se mig i min luva. Jag finns inte, och alla andra bara försvinner. Flygplanet, alla passagerare, den äckliga svettlukten och känslan av instängdhet. Drar streck på ett papper och hatet, tvivlet, ångesten speglas i den matta tuschen.
400 slag
07-08-09
Det är något med dig som får alla andra att följa. Ge upp allt annat, släppa taget och följa. Du har snart en egen armé, en egen fästning och du slår så hårt det går. Alla andra som står i vägen förvandlar du till dimma som dystert ser på men inte har någon röst, som bara är där för att vara. Och ni tränger genom min fasad, och jag står rakt för att slippa ta alla slag. Försöker hålla mig över mark, hålla huvudet högt. Hold on to your dreams.Låt ingen komma in. Låter ingen komma in. Ingen når mig, ingen förstår mig. Släpper alla för att orka stå rakt, för att ingen orkar hålla mig uppe. I alla andra är det stilla, men i mig slår någonting hårt. Du undrar varför jag ger upp dig hela tiden, och jag svarar inte. Vet inte att jag ger upp dig för att du inte slåss för mig, slåss vid min sida. Ingen slåss för mig, och din armé är för stark. Du slår muren i bitar och ni slår. Och jag står givakt med min rygg rak och tar 400 slag.
Det är något med dig som får alla andra att följa. Ge upp allt annat, släppa taget och följa. Du har snart en egen armé, en egen fästning och du slår så hårt det går. Alla andra som står i vägen förvandlar du till dimma som dystert ser på men inte har någon röst, som bara är där för att vara. Och ni tränger genom min fasad, och jag står rakt för att slippa ta alla slag. Försöker hålla mig över mark, hålla huvudet högt. Hold on to your dreams.Låt ingen komma in. Låter ingen komma in. Ingen når mig, ingen förstår mig. Släpper alla för att orka stå rakt, för att ingen orkar hålla mig uppe. I alla andra är det stilla, men i mig slår någonting hårt. Du undrar varför jag ger upp dig hela tiden, och jag svarar inte. Vet inte att jag ger upp dig för att du inte slåss för mig, slåss vid min sida. Ingen slåss för mig, och din armé är för stark. Du slår muren i bitar och ni slår. Och jag står givakt med min rygg rak och tar 400 slag.
jag bara väntar här tills mörkret behagar försvinna
Vaknade och såg allting annorlunda. Allt var lite mer grått, lite mer vanligt, lite mer tråkigt. Det fanns inte några varma fingrar under en filt, inga klara färger och ingen du i verkligheten. I verkligheten finns inga drömmar värda att drömma, för inget leder någonstans. I drömmen finns inga känslor som består. Och i drömmen sa jag att allt var en dröm men du sa att inte alls, vi fanns på riktigt och jag skulle aldrig vakna.
Och sen krossades vi i gryningen båda två.
Och sen krossades vi i gryningen båda två.
when old love keeps you waiting, run to me
Det samlas damm på hyllorna och bilderna på oss är gömda i ihop-tejpade lådor som nog aldrig kommer öppnas. För det gör för ont att se på allt vi var och allt jag kände. Och allt jag trodde att du inte kände. Vi sa nog ingenting egentligen, vi var bara en enda stor veva av rött hår och sängkläder och tankar och begär och obesvarade känslor. Och det gör ont att se dig sitta i bänken framför. (för jag vet hur ont jag gör)
Du sprang efter hösten som en galen marskatt och dina fingrar blev alltid spöklikt blåa av den sena aprilkylan. Och i mitt huvud var du alltid sommarregnet och vågorna vid fyren och nattfjärilarna på väggen på sensommaren. Dina tankar fanns bara i mina tankar och mitt hjärta fanns i dina obefintliga fingrar mot min rygg och oexisterande lockar i pannan. Dina känslor var bara mina känslor i ett annat blodomlopp.
Solen är alltid påväg ner jag är med dig.
Du sprang efter hösten som en galen marskatt och dina fingrar blev alltid spöklikt blåa av den sena aprilkylan. Och i mitt huvud var du alltid sommarregnet och vågorna vid fyren och nattfjärilarna på väggen på sensommaren. Dina tankar fanns bara i mina tankar och mitt hjärta fanns i dina obefintliga fingrar mot min rygg och oexisterande lockar i pannan. Dina känslor var bara mina känslor i ett annat blodomlopp.
Solen är alltid påväg ner jag är med dig.
